mylifemyswag

Förutom att jag höll på att svimma när jag cyklat på träningsykeln pappa köpt till min bror börjar jag sakta men säkert må bättre! Finally. Det känns helt fantastiskt. Nästan som om jag varit instängd i en grotta i två veckor för att äntligen få komma ut och se lite ljus. Imorgon ska jag gå ut och få lite luft, bara det känns amazing!!

På tal om "äntligen" ska jag se till och få fixat mitt slutbetyg nästa vecka. About time kan man ju säga. Ofta har det känts som att jag flyttat till Loserville för att stanna, som att jag gett upp. Trodde seriöst att jag skulle lyckas fucka up det denna gången med - så jag är ganska förvånad över min fullpott. Förstår inte hur man kan göra de enklaste saker så svåra ibland.

Men så fort man blivit av med en ångest uppkommer en ny - vad gör man nu?

Okej, lever jag? Har snart vart sjuk i typ två veckor och vill seriöst gråta för att jag är så utmattad och trött! Förra veckan var jag sängliggandes (HELA veckan) med illamående, feber och halsfluss (??) samtidigt. Har seriöst knappt orkat sitta upp förrän i helgen - då trodde jag att jag skulle bli bättre, men nej då, feber igen och dunderförkyldning + råttan i örat. VIDRIGT.

Först nu pallar jag ens att sitta vid datorn. Både pappa och mamma är också sjuka. Rena rama pesten här hemma!

Jaja, ville bara meddela att jag inte lämnat landet eller så. Jag är inte död, men jag lever inte heller så.. cheers.