Baby pop.
Cry me a river.
Har en vana att bli ganska översentimental när jag är bakis. När jag ser film, när Sverige tar en VM-medalj eller när jag ser en pappa gå runt med sin lilla son i handen på stan. Det jobbiga är att detta händer rätt ofta nu, när jag inte är bakis.
Antar (vet) att jag är inne i en minst sagt fucked up period just nu fylld med meningslösa saker som följs upp av ännu mer meningslösa saker. Time is running out baby...
Men ja, cry me a river. Verkligen. Nu blir det väl en ny skvätt till Friday night lights.
Bästa förfestlåten.
Jag ikväll?
10 mars.
9 mars.
7 mars.
S.
4 mars.
My hair is a bird.
Ska äntligen fixa fågelboet på mitt huvud. Det har alltså gått så långt att mamma var och bokade tid hos frisören utan min vetskap - I can take a hint! Dock måste jag erkänna att jag faktiskt gillar min utväxt mer och mer, ju längre den blir desto snyggare känns det som? Så det är med blandade känslor samt med den obligatoriska natten med "britneyrakathuvud-mardrömmen" jag tar mig till frisören imorgon.
3 mars.
Har fått lite hopp igen, frågan är dock om mattan återigen kommer att dras bort under mina fötter. Det känns lite så, men för stunden är det ändå okej. Jag är ju van liksom. Åtminstone har jag tiden innan, när allt är bra, när det fortfarande finns en chans, eller ja, snarare när jag låtsas som att allt är bra och försöker tro att det fortfarande finns en chans - nästan som att jag ljuger för mig själv och faktiskt tror på lögnen. Men lite hopp är trots allt bättre än inget hopp! / emotjej_92
